Just nu sitter jag och jobbar på en buss på E4:an. Klockan är bara 14, men det är redan ”snart går solen ner-känsla”. November på dessa breddgrader (i skrivande stund strax söder om Ödeshög) ger ett ”mörkt” solljus som är oerhört rogivande och väldigt vackert. Målet för min resa är det kvinnliga businessnätverket QQ Södertälje där jag ska hålla en lunchföreläsning i morgon. Jag ska prata om att prata. Om hur vi ska göra för att folk ska lyssna på oss. Jag tror på riktigt att alla människor kan bli bättre talare. Från den mest oerfarna till de som ofta möter en publik. Det handlar oftast om att vi inte har tilltro till oss själva. Att vi låter rädslorna och tvivlen stå i vägen för det vi vill berätta. Det vill jag ändra på.

Därför är jag scencoach. Jag har valt att kalla det scencoachning för att det är just coachning det handlar om, utifrån just dina behov och förutsättningar. Och för att alla de forum då vi möter människor som ska lyssna på oss kan liknas vid en scen. Det är snudd på magiskt att få coacha någon till att hitta sin egen ton, sin egen berättelse. Och nu ska jag alltså få berätta om mitt fantastiska jobb för dessa entreprenörer i QQ Södertälje. Längtar!
(Om jag är nervös? Ja, det är väl klart att jag är. Det är alla. Tro mig.)